Oskar Matzerath är en oförarglig mentalpatient, sysselsatt med att nedteckna sina minnen. När han var tre år fick han en trumma av plåt av sin mamma, och med dess hjälp kunde han trumma sig bort från den påträngande verkligheten, från trettio- och fyrtiotalens tyska vanvett och förnedring. Trumman kunde också spela honom fram till ett absolut mästerskap som jazzmusiker, och den gjorde tjänst för allt som gick motströms; den kunde mullra appeller av uppror och trots, en retfull och illa tåld signal till individualism i en värld av likriktning och personlighetsutplåning.
I Oskars minnen stiger en stor del av 1900-talets historia fram: Hitlers maktövertagande, de första krigsårens självförhävelse, slutskedets resignation, svarta börsens djungel, flyktingströmmen, de första stegen mot det tyska undret.
